Camilla
Winter

Vi, och då menar jag inte bara Sverige, står idag inför flera stora gemensamma utmaningar som till exempel att lösa kompetensförsörjningen genom kompetensutveckling och karriärväxling, att öka yrkesutbildningens attraktivitet samt främja samverkan mellan utbildningsanordnare och arbetslivet. Det behövs fler insatser för att motverka tidiga skolavhopp. Frågan om hur vi underlättar för ungdomar, nyanlända eller andra som står långt ifrån arbetsmarknaden att få ett jobb måste lösas. Hur hanterar vi de ökade kraven på soft skills och EU:s åtta nyckelkompetenser.

Hur kan barn lära genom utforskande aktiviteter, vilka metoder är mest effektiva så att elever ökar sitt intresse för STEAM (Science, Technology, Engineering, Arts och Maths) och hur ser det ut med Medie- och informationskunnighet (MIK) är ytterligare exempel på angelägna frågeställningar.

Vi i Sverige vill ofta tro att det är just vi som har de bästa lösningarna men det visar sig gång på gång att vi kan lära mycket av våra kollegor i andra länder genom erfarenhetsutbyte och innovativa utvecklingsprojekt. De brottas med liknande utmaningar men har allt som oftast en annan lösning. Det är just här som internationalisering kommer in i bilden. Ett långsiktigt samarbete ger goda effekter för alla involverade och viktigt är att allt genomsyras av inkludering och mångfald, grön hållbarhet och digital omställning.

Internationalisering är som digitalisering ett kraftfullt verktyg för att utveckla och förbättra våra verksamheter på organisations- och individnivå. Den ska aldrig vara ett eget verksamhetsområde eller ett parallellt spår utan ett medel för att nå målen